evapalsson.blogg.se

Vaknade med oont i armar/axlar. Trodde först jag legat konstigt på natten, men det gav lixom inte med sig.

Jag ramlade igår. För första gången på väldigt länge. En liten isfläck och jag föll handlöst framåt, ansiktet studsade i marken och glasögonen gick sönder. AJ ! Gick in och såg att jag spräckt ögonbrynet (ja, eller precis bredvid) så blodet rann. Tejpade det och tog fram reservbrillorna. Konstaterade att jag inte hade några benbrott, för då hade jag skrikit högt, då jag gjort det förr å vet hur j**la ont det gör...Vet ej hur jag ramlade med armarna och så, då all fokus blev på ansiktet.

Men kan idag konstatera att nåt hände, typ sträckte mig eller så, för det gör jätteont när jag lyfter armarna och/eller lyfter något osv. T.o.m att ta på sig vinterjackan gjorde ont :(

Kurerade mig med en Ipren nyss, får se om det hjälper.

 

Inser att fallolyckor blir vardag f.o.m nu, då jag ju fyllt tant och borde ha köpt broddar redan innan helgen, å beställt hem prospekt på diverse rullatorer å kanske ansöka om färdtjänst......

 

Ta på mig bältet i bilen var en pärs, så frågan är hur det känns imorrn, då jag ska jobba = ta av och på jackan 25 gånger och ta på mig bilbältet typ 15 ggr. Kanske städa hos någon och/eller ha en del tunga lyft...

Hoppas verkligen det är bättere då, annars får jag nog sjukskriva mig, å det hör ju verkligen till ovanligheterna !!

Får gå upp i tid och kurera mig med diverse kuckelimuckmeducin !!

 

Nog gnällt om det.

Idag sjöng vi i Vox nova i kyrkan. Det gick finfint ! Ett bra sätt att starta söndagen på. Lite själaterapi :)

Jag valde kjol, då jag har väldigt dåligt med byxor som passar just nu. MEN, kjolen jag köpte en tid efter operationen har blivit för stor. För stor. I strl 44. Helt otroligt ! Den är ju jättefin och knappt använd. Får väl sälja den, känns tråkigt att slänga den bara sådär.

 

Det innebär ju oxå att jag närmar mig mitt mål, ju !! I den bästa av världar drömde jag vid den här tiden förra året om att EN DAG, en vacker dag, kunna ha storlek 42 !!!

Kan det vara så att drömmen blir verklighet ? Kan det vara sant ? Jag börjar tro på det själv, även om det emellanåt känns som om jag är den gamla vanliga stora tjocka Eva, med ett bmi på 42 = sjuklig fetma...

 

Jag har några vänner som funderar på att göra operationen. När de berättar hur de mår, så förstår jag dem verkligen OCH inser hur himla mycket bättre jag mår nu ! Jag blir påmind om hur det var för bara ett år sedan. Alla mörka hemska tankar som förföljde mig. Hur jag höll masken utåt och gav sken av att vara en glad och alert tjej, men som i min ensamhet grävde ner mig och grät, grät, grät och var helt uppgiven. Hur jag blev helt apatisk och struntade i vilket, "jag är redan så fet, så jag kan lika gärna äta det här oxå"...och det här, och mer och mer..

 

Missbruk finns av många olika slag. Matmissbruk är inte lättare att ta sig ur än nåt annat. Jag vet.

Been there - done that.

 

Stör mig så in i Norden på folk som i okunskap rackar ner på överviktiga och på Gastric Bypass operationer.

Det är lika viktigt som t.ex rehab, drog/alkoholterapi, sluta röka...

 

Man får inte en operation helt lättvindligt som många verkar tro !

Det är en lång process och många samtal. Man ska verkligen ha försökt gå ner i vikt på egen hand först.

Sen kan den oxå göras på medicinska grunder ! Och det är BRA att det satsas på denna typ av operationer.

Jag och många med mig hade aldrig klarat att gå ner så mycket OCH dessutom kunnat hålla vikten hela livet efter viktnedgången. Tyvärr.

Att må så mycket psykiskt bättre är ju en rejäl bonus och lär ju minska kostnaderna för staten då sjukskrivningarna minskar. Sen att det redan minskar på just dem, då så många blir mer arbetsföra, det är ju kanon !!

 

Själv hade jag astma och en del psykiska problem innan op. Och 42 i bmi = SJUKLIG FETMA, vilket jag tycker låter hemskt och inte helt verklighetstroget på mig, då jag ändå tycker att jag var hyfsat aktiv, min övervikt till trots.

Det är iaf UNDERBART att slippa astman nu ! Kan göra vad jag vill utan att bli andfådd och få andnöd !

Hade även mycket ont av hälsporre innan op, men det är helt borta nu. Mina hälar hälsar och tackar för 40 kg mindre att belastas med ;)

 

Till sist så kanske jag slapp bryta något igår, då fallet var 40 kg lättare för alla eventuella benbrotts-ställen...

 

Nu ska vi baka sockerkaka, jag och barnen !

 

Ha en fortsatt skön söndag wherever you are

Eva