Operation
På morgonen sa de att jag var nummer 5, så min op blev troligtvis efter lunch.
MEN, vid kl 10.30 kom en sköterska och sa att de gjort om lite i schemat, så vi skulle snart gå upp dit... Då blev jag faktiskt lite nervös, men ändå glad.... det hade ju värre om de hade skjutit fram den några timmar !
Jag möttes av den underbara personalen på op :-) De är så professionella och supergulliga , de borde hålla kurser för oändligt många personer som jobbar i vård och omsorg !
Sen gick allt fort.
För första gången gick jag själv in och lade mig på op- britsen. Har alltid blivit inrullad på säng innan.
En jättego narkosläkare och en lika bra narkossköterska berättade lugnande om allt alla pysslade ned där inne. Jag kände att tårarna var på väg men då bestämde jag mig för att tänka på något positivt. Såg bilden framför mig av mina 5 älskade barn och log inombords. Sen började jag tänka på jeans ;-) om en viss storlek jag hoppas komma i om nåt år eller så ... Knasigt...
När de hade kopplat upp mig i alla ändar av kroppen (kändes det som) så sa den goa (läs snygga) narkossköterskan att "nu söver vi då" . Sen minns jag inget mer därifrån och tur är väl det ;-)
Jag opererades kl 11.15 och det tog ca 40 minuter. Allt hade gått bra!
När jag vaknade första gången fick jag låna telefon och ringa min sambo. Kommer dock inte ihåg något av det samtalet....
När jag sen klm nerrullandes till avd igen kom "min" sköterska och sa att hon fixat så jag fått byta sal :-) Tack snälla !!!!!
Sen sov jag mest. Ringde världens bästa föräldrar (alltså mina) och de kom även upp hit en sväng och hälsade på <3
Till min stora glädje insåg jag sen att tjejen i sängen bredvid mig oxå hade gjort samma op samma dag !!! Såå skönt att ha någon att prata med ! Och inte snarkar hon heller ;-)
Jag blev väldigt förvånad över hur små op-ärren var. De är bara ca 3cm långa och 5 till antalet, och sitter på rad över magen.
Mitt mål igårkväll var att kommaupö och gå bort till tv-rummet och se på Bonde söker fru. Vid kl 19.30 kändes det som en omöjlighet.... men vid fem i åtta tog grannen och jag våra gåbord och så stapplade Agda och Göta 98 år bort dit :-)
Jag såg till kvart i nio sen somnade jag nästan i soffan där, insåg mina begränsningar och lufsade ner till salen igen. Somnade direkt.
Jaa, det var gårdagen det. Skönt att äntligen ha det gjort !
Hej hopp i galopp !
Eva
MEN, vid kl 10.30 kom en sköterska och sa att de gjort om lite i schemat, så vi skulle snart gå upp dit... Då blev jag faktiskt lite nervös, men ändå glad.... det hade ju värre om de hade skjutit fram den några timmar !
Jag möttes av den underbara personalen på op :-) De är så professionella och supergulliga , de borde hålla kurser för oändligt många personer som jobbar i vård och omsorg !
Sen gick allt fort.
För första gången gick jag själv in och lade mig på op- britsen. Har alltid blivit inrullad på säng innan.
En jättego narkosläkare och en lika bra narkossköterska berättade lugnande om allt alla pysslade ned där inne. Jag kände att tårarna var på väg men då bestämde jag mig för att tänka på något positivt. Såg bilden framför mig av mina 5 älskade barn och log inombords. Sen började jag tänka på jeans ;-) om en viss storlek jag hoppas komma i om nåt år eller så ... Knasigt...
När de hade kopplat upp mig i alla ändar av kroppen (kändes det som) så sa den goa (läs snygga) narkossköterskan att "nu söver vi då" . Sen minns jag inget mer därifrån och tur är väl det ;-)
Jag opererades kl 11.15 och det tog ca 40 minuter. Allt hade gått bra!
När jag vaknade första gången fick jag låna telefon och ringa min sambo. Kommer dock inte ihåg något av det samtalet....
När jag sen klm nerrullandes till avd igen kom "min" sköterska och sa att hon fixat så jag fått byta sal :-) Tack snälla !!!!!
Sen sov jag mest. Ringde världens bästa föräldrar (alltså mina) och de kom även upp hit en sväng och hälsade på <3
Till min stora glädje insåg jag sen att tjejen i sängen bredvid mig oxå hade gjort samma op samma dag !!! Såå skönt att ha någon att prata med ! Och inte snarkar hon heller ;-)
Jag blev väldigt förvånad över hur små op-ärren var. De är bara ca 3cm långa och 5 till antalet, och sitter på rad över magen.
Mitt mål igårkväll var att kommaupö och gå bort till tv-rummet och se på Bonde söker fru. Vid kl 19.30 kändes det som en omöjlighet.... men vid fem i åtta tog grannen och jag våra gåbord och så stapplade Agda och Göta 98 år bort dit :-)
Jag såg till kvart i nio sen somnade jag nästan i soffan där, insåg mina begränsningar och lufsade ner till salen igen. Somnade direkt.
Jaa, det var gårdagen det. Skönt att äntligen ha det gjort !
Hej hopp i galopp !
Eva
Kommentarer
Trackback
