Att räcka till..
Ibland kommer känslan över mig. Känslan av otillräcklighet. Vill så mycket. Allt (nästan iaf) grundar i min vilja att barnen ska ha det bra. Hur man definierar "bra" är intressant. Ibland är det tid, ibland pengar, ibland prylar eller kläder, ofta kärlek och omtanke. Känslan av att vara älskad och sedd. Varje dag är en dag i barnens uppväxt. Den de ska se tillbaka på när de blir äldre. Skapa minnen ! Vad vill man de ska komma ihåg ? Dyra presenter ?
Selektivt minne är bra ! Jag har förträngt en del dåliga och fokuserar på de bra. Och vad minns jag då ? Jo, tiden med familjen. När vi gjorde allt och ingenting. Att mamma var hemma varje dag när jag kom hem från skolan. När klockan blev 16.00 och jag gick längs Mölstadsvägen och mötte pappa, varje dag när han kom från jobbet. De första åren fick jag dock inte korsa vägen utan stod nere vid korsningen och väntade troget ! Min älskade
pappa <3
När jag i sjätte klass skötte en ponny som hette Pompe, som jag älskade över allt annat, sådär som bara hästtjejer kan ! Hur de andra tyckte han var lat och slö, men när jag red honom så var han pigg och glad. Hur jag grät floder den dagen hyran gick ut och ridskolan skulle lämna tillbaka honom till sitt hem i Vimmerby, å hur jag tjatade, tjatade, bönade och bad att jag skulle få hyra honom själv efter sommaren. Hur vi letade efter stallplats och när vi väl gjorde det och jag ringde till Borgs i Vimmerby,.,..... Å DE HADE SÅLT HONOM. Sålt Pompe. Sålt allt som betydde något i mitt liv. Sålt min lycka :(
Minns ALLA låtar som var på kassettbandet, som vi lyssnade på i bilen till och från Vimmerby den dagen, då jag såg Pompe för sista gången. Kommer ihåg känslan när jag satt och stirrade ut genom bilrutan hela vägen hem och grät,, grät å grät.
Tänk vad full av kärlek man kan vara !
Förstår mina barn såå väl, när de skiljts från några ponnyer genom åren. Känner med dom, gråter med dom. Saknar.
Tore, som vi var fodervärd på i 3 år, lämnade vi tillbaka förra året.
Efter det blev lixom inget som förut. Luften gick ur både Ida och mig. Han satte djupa spår i oss, den lilla underbara älskade "köttfärslimpan" till ponny. Han var min Pompe. De var t.o.m lika. Jättelika. Lika söta och gosiga.
Ida vill inte ha nån annan häst efter honom. Hon har slutat helt.
Idag har vi kalasat för Ida !
Mamma och pappa var här och åt pasta och ljuvlig sås med kyckling och spenat m.m. Gjorde 2 olika sallader på färsk vitkål oxå. Sen fikade vi på de mumsiga negerbollsmuffinsen + 2 sorters kakor jag bakade i morse. Å så bullar förstås, så Elias blev nöjd !
Nu är jag alldeles SJÄLV hemma !!
Elias är på kalas, Sara cyklade upp till grannen å sambon jobbar extra. Elin jobbar oxå och Ida kalasar hemma hos pappa.
Så nu njuter jag av lugnet, bloggar, sörplar kaffe och gooosar med mina söta kissemissar som jag hämtat i stallet. Måste klippa Selma, för hon har stoora klumpar i pälsen, stackarn. Hon lär se hemsk ut sen, men det växer förhoppningsvis ut snabbt.
Imorrn ska jag hämta hem min cykel som stått hos mina föräldrar över vintern... då nån dotter lånat den och så har den som vanligt inte kommit hem igen..
Lite service på den, å så är vi redo ! Älskar att cykla !!
Tore får stå för dagens bild i dag oxå ! Har nog 300 bilder på honom i datorn ;)
Kramiz
Eva
Selektivt minne är bra ! Jag har förträngt en del dåliga och fokuserar på de bra. Och vad minns jag då ? Jo, tiden med familjen. När vi gjorde allt och ingenting. Att mamma var hemma varje dag när jag kom hem från skolan. När klockan blev 16.00 och jag gick längs Mölstadsvägen och mötte pappa, varje dag när han kom från jobbet. De första åren fick jag dock inte korsa vägen utan stod nere vid korsningen och väntade troget ! Min älskade
pappa <3
När jag i sjätte klass skötte en ponny som hette Pompe, som jag älskade över allt annat, sådär som bara hästtjejer kan ! Hur de andra tyckte han var lat och slö, men när jag red honom så var han pigg och glad. Hur jag grät floder den dagen hyran gick ut och ridskolan skulle lämna tillbaka honom till sitt hem i Vimmerby, å hur jag tjatade, tjatade, bönade och bad att jag skulle få hyra honom själv efter sommaren. Hur vi letade efter stallplats och när vi väl gjorde det och jag ringde till Borgs i Vimmerby,.,..... Å DE HADE SÅLT HONOM. Sålt Pompe. Sålt allt som betydde något i mitt liv. Sålt min lycka :(
Minns ALLA låtar som var på kassettbandet, som vi lyssnade på i bilen till och från Vimmerby den dagen, då jag såg Pompe för sista gången. Kommer ihåg känslan när jag satt och stirrade ut genom bilrutan hela vägen hem och grät,, grät å grät.
Tänk vad full av kärlek man kan vara !
Förstår mina barn såå väl, när de skiljts från några ponnyer genom åren. Känner med dom, gråter med dom. Saknar.
Tore, som vi var fodervärd på i 3 år, lämnade vi tillbaka förra året.
Efter det blev lixom inget som förut. Luften gick ur både Ida och mig. Han satte djupa spår i oss, den lilla underbara älskade "köttfärslimpan" till ponny. Han var min Pompe. De var t.o.m lika. Jättelika. Lika söta och gosiga.
Ida vill inte ha nån annan häst efter honom. Hon har slutat helt.
Idag har vi kalasat för Ida !
Mamma och pappa var här och åt pasta och ljuvlig sås med kyckling och spenat m.m. Gjorde 2 olika sallader på färsk vitkål oxå. Sen fikade vi på de mumsiga negerbollsmuffinsen + 2 sorters kakor jag bakade i morse. Å så bullar förstås, så Elias blev nöjd !
Nu är jag alldeles SJÄLV hemma !!
Elias är på kalas, Sara cyklade upp till grannen å sambon jobbar extra. Elin jobbar oxå och Ida kalasar hemma hos pappa.
Så nu njuter jag av lugnet, bloggar, sörplar kaffe och gooosar med mina söta kissemissar som jag hämtat i stallet. Måste klippa Selma, för hon har stoora klumpar i pälsen, stackarn. Hon lär se hemsk ut sen, men det växer förhoppningsvis ut snabbt.
Imorrn ska jag hämta hem min cykel som stått hos mina föräldrar över vintern... då nån dotter lånat den och så har den som vanligt inte kommit hem igen..
Lite service på den, å så är vi redo ! Älskar att cykla !!
Tore får stå för dagens bild i dag oxå ! Har nog 300 bilder på honom i datorn ;)
Kramiz
Eva
Kommentarer
Trackback
